Det finns något alldeles särskilt med att glida ut på en blank sjö en klar vintermorgon, långt från konstfrusna hallar och köer vid kassorna. Naturisåkning har ökat kraftigt i popularitet de senaste åren – men med den njutningen följer ett ansvar. Is kan vara tjock nog att bära vid ena sidan av sjön och livsfarligt tunn tio meter längre bort. Att känna till riskerna är inte att vara petig, det är att faktiskt komma hem igen.
Hur tjock måste isen vara?
Grundregeln är enkel att minnas men viktig att följa. För att en vuxen person ska kunna stå säkert på is krävs minst fem centimeter nyfryst, bärande is. Vill du åka skridskor och rör dig aktivt behövs minst sju till tio centimeter. Planerar du att ta med dig ett sällskap eller packa ryggsäck ökar kravet ytterligare.
Men tjocklek är bara en del av bilden. Iskvaliteten spelar minst lika stor roll. Nyfryst blåis är stark och genomskinlig. Grynig vit- eller snöis – som ofta bildas när snö fryser till – kan vara upp till dubbelt så tjock men ändå ha bara hälften av blåisens bärförmåga. Gammal, upplockad vår-is är rentav opålitlig oavsett mätt tjocklek.
Kontrollera isen innan du ger dig ut
Ta aldrig för givet att isen håller bara för att det sett kallt ut en vecka. Kontrollera alltid på plats, vid stranden, med ett isprov. Använd en isbill eller ispik – ett verktyg som liknar en lång syl – och hacka dig fram med korta slag. Går det lätt igenom är isen för tunn. Möter du motstånd och kan mäta upp minst sju centimeter genomgående, kan du gå vidare – men fortsätt att provhacka med jämna mellanrum, särskilt vid tillflöden, smältfläckar och rörligt vatten.
Var extra försiktig vid:
- Åar, bäckar och vattendrag som mynnar ut i sjön
- Vassruggar och stenar som sticker upp
- Ställen där snö legat länge och isolerat isen
- Södervända stränder med direkt solljus
Utrustning som kan rädda livet
Ispiggar är det viktigaste säkerhetsutrustningen du kan ha runt halsen. Det är ett par greppvänliga pinnar med skarpa metallspetsar som du hänger runt halsen – och som gör det möjligt att ta sig upp ur vattnet om du går igenom isen. De kostar en femtiolapp och kan bokstavligen vara skillnaden mellan liv och död.
Utöver ispiggar rekommenderas:
- Kastlina – ett kastkastlina i en flytande säck som du kan kasta till någon som har gått igenom isen
- Flytande ytterkläder eller flytvästjacka om du åker ute på öppna ytor
- Sällskap – åk aldrig ensam på naturis
- Laddat mobiltelefon i en inre ficka nära kroppen, så den inte tappar laddning av kylan
Om olyckan är framme – så agerar du rätt
Om du eller någon i sällskapet går igenom isen gäller det att hålla huvudet kallt. Kalla vattentemperaturer utlöser omedelbart ett chockartat andningsrefleks, men panik förvärrar situationen. Kom ihåg:
- Vräk dig mot ispallkanten – det hårdare islagret – och använd ispiggarna för att få fäste
- Sparka med benen som om du simmar och pressa upp överkroppen på isen
- Rulla – gå inte – mot land tills du är på säker is
- Byt omedelbart till torra kläder och sök värme. Hypotermi kan inträffa snabbt
Den som hjälper till ska aldrig gå ut på tunn is utan använda kastlinan, ett rep, en skidstav eller lägga sig ner och krypa för att fördela vikten.
Kolla informationskällorna innan du åker
Flera kommuner och friluftorganisationer rapporterar om isläget på lokala sjöar. Svenska Livräddningssällskapet och SMHI publicerar riktlinjer och ibland direkta israpporter. Lokala facebooksidor och paddel- eller skridskoföreningar uppdaterar ofta isläget i realtid – en snabb sökning kan ge dig värdefull information från någon som var ute samma morgon.
Naturisåkning är en av vinterns finaste upplevelser. Men respekten för isen är förutsättningen för att den ska förbli just det – en upplevelse, inte en olycka.
Leave a Reply